bajsar.
Natten jag kom fram till Göteborg stannade jag uppe en stund i hotellbaren. Bredvid mig pratade ett gäng bibliotekarier om Gunilla Kindstrand och jag kände mig som en del av ett sammanhang. Som en visserligen ganska obetydlig del i ett förmodligen rätt narcissistiskt och på det hela taget poänglöst sammanhang. Men ändå.
Sedan drömde jag en fruktansvärt utmattande dröm där jag bland mycket annat gjorde inbrott i en villa tillsammans med några skejtare och klättrade uppför ett trappräcke, följd av en ung kvinna som upprepade gånger frågade:
- Vart är du på väg, egentligen?
- Jag VET inte! Herregud, jag veeet inte!!!
Efter det hamnade jag mitt i en stor nazistdemonstration där motdemonstranterna leddes av en hysteriskt skrikande Mattias Gardell. Jag minns att jag tänkte: "Men du är ju nazist själv, Mattias".
Själva mässan var märkligt lik drömmen, med en grundton av aggressivitet och skuld. Jag smygfotograferade Anna Book och Joe Labero. På inrådan av min chef åkte jag upp i Gothia tower och provade den beryktade räkmackan. Den var ganska god. Inte 200-kronor-god dock. På vägen ner i hissen började min höjdrädda kollega gråta, och en man med tribal-tatueringar på halsen och något slags benbit i näsan gjorde vad han kunde för att trösta henne, medan jag försökte närstudera mina nack-finnar i spegeln.
3 kommentarer:
Minns räkmackan. Jag var värd varje tugga.
Joe Labero. Hahaha.
Usch, jag är nog glad att jag aldrig åker dit ändå. Men du, du är bra var du än är.
Skicka en kommentar