Det stelnade fettet

Jag stod i köket i en kolsvart lägenhet, och helt utan visuell input tvättade jag filtret till en köksfläkt över diskhon. Ensamheten rörde vid mig en stund, men gick även den efter ett tag. Återigen: Stelnat fett är ett ont fett och ingen vet säkert om det någonsin går bort. Särsklit inte från plast. Stekos-fett på plast kommer mycket nära "sopsaft på plastpås-handtag" i vidrighet.

Åt en nougatdoppad munk och kände att jag närmade mig mänskligheten för ett ögonblick. En mänsklighet som enligt uppgift föredrar mat-Tina och Susanna Kallur (och som vanligt även Pitanguy-provdockan Silvia - dubbelgäsp) framför, låt säga, Carin Götblad, eller till och med stackars Andreas Carlgren.