En för mig obekant människa har av en för mig obekant anledning börjat vistas på kontoret, i omedelbar anslutning till den bur jag låses in i varje morgon. Han har Simon Norrthons fysionomi och han brukar stanna till vid mitt skrivbord och säga:
- Jo, det är ju som de säger...
Sedan står han och tittar på mig med ett allt galnare flin tills jag vänder mig om och ser ut som Polly Allen Mellen medan jag klickar planlöst på alla osorterade ikoner på skrivbordet och mimar någon Chris Brown-låt åt hans spegelbild i fönstret.
Jag antar att han har en agenda. Jag antar att jag kommer bli tvungen att förhålla mig till den snart.
2 kommentarer:
Log lite, för det är ju en obehagligt snygg man. Förr när jag såg honom tänkte jag att han kunde vara Peter O'Tooles och Claes af Geijerstams avkomma, vilket inte känns lika självklart längre. Nej, nu var jag svår.
Nej, nu ligger väl Peter Jihde närmare till hands, va?
Skicka en kommentar