just "släpp kniven" är uppenbarligen en nyckelreplik i Stig Dagermans pjäs Den dödsdömde. Detta fick jag veta nu, efter att under cirka ett års tid med en tourettesjuk dåres envishet skrikit det i alla tänkbara sammanhang. Mest på jobbet då, eftersom det i ärlighetens namn är det enda sammanhang jag rör mig i numera. Jag hittade en rostig morakniv i en av de stora blomkrukorna i lunchrestaurangen på min arbetsplats. Jag tog upp den och gav till en kollega, och sedan ropade jag:
- Släpp kniven för i helvete!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är det bara jag, eller får du också alltid en impuls att närma dig själva kniven. Lite som ett rådjur, istället för att springa så närmar man sig Järvos vajande kniv.
Det är du, och det är jag. Med kniven är det som bilen som kommer emot en på gatan: Man vill bara sluta ögonen, ta tag i någons jackärm och låta det ske.
Skicka en kommentar