Sedan åtta på morgonen hade jag burit tunga flyttkartonger och mdf-hyllor ur en mörk alvikslägenhet tre trappor upp i en etta i Gamla Stan, och jag var trött i nacke, axlar och rygg. Hela tiden hade jag dessutom shufflat fram växelvis In the jungle (the lion sleeps tonight) och Jag går och fiskar i huvet. Och det gick mig ärligt talat upp hit:
Så när han föreslog att vi skulle gå och äta på MacDonald's och inte på en riktig restaurang där man kunde få plankstek med bea tappade jag besinningen. Jag inser att jag överreagerade, och jag vet i ärlighetens namn inte ens vad jag hade för motiv. Jag vet knappt ens vad jag sa egentligen. Så här med facit i hand tänker jag att jag trodde att han sa något helt annat, något som förmodligen inte alls hade med mat att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar