framme

Kom till jobbet först nu. Tillbringade hela förmiddagen med att gå runt och sparka i lössnön utanför tunnelbanan. Jag fick aldrig till det ordentligt! Första gången, ja - men sedan blev det bara som en onaturlig och dåligt spelad efterapning. Jag kunde inte hitta tillbaka till den ursprungliga intentionen, glädjen i den första sparken. Men eftersom jag ville sluta på en high note blev jag kvar i timmar. Det var så jävla utmattande, och jag kände mig oändligt ensam. Jag rörde mig onaturligt och ryckigt, utan förankring i det jag höll på med. Jag gjorde illa mig i ryggen. Till slut måste jag ge upp, för smärtan i ryggen gjorde att jag inte kunde djupandas och jag började känna mig yr och hade svårt att hålla balansen i den lösa snön.