Idag, i mitt lilla fängelse av glas,

tänker jag på internetporr. Jag tänker att det måste komma en backlash snart. För thrillen man kände när man satt med ett 56kb uppringt internetabonnemang och kände att det man gjorde var:

1. Lite förbjudet
2. Helt hemligt

Och att det man höll på med:

1. Öppnade en port mot en värld man tidigare inte haft tillträde till
2. Skulle kunna komma till allmän kännedom, genom en lika olycklig som obegriplig teknisk detalj

finns ju inte längre.

Det enda som egentligen är giltigt än idag är väl punkt 2.1, i det att det för de allra flesta tar emot att köpa porr i butik. Och 2.2 tappar i giltighet i och med att alla ändå gör det, så det blir lite som när man anklagade varann i mellanstadiet för att ha second hand-kläder på sig.

- Jaha. Du med ju.

Vad jag tänker ska följa på nätporrcrazen är något som ger samma känsla av otillbörlighet, men som också äger samma inneboende begränsningar som nätporren hade i början. Någon som var inne på scatting 1995 fick antagligen ofta finna sig i en dåligt upplöst bukakke-bildserie om det var många ute och porrsurfade just då. Vad jag är inne på, vad som ska följa på det här både löskokta och krystade resonemanget är: Peeping. Och inte som en mesig porrpreferens, utan the real thing. Stå och onanera bakom en buske utanför en villa i Haninge klockan halv elva på kvällen och kika in i badrumsfönstret (som är frostat, så man ser inte vem som är därinne).