(men kärlek är mer än kärlek)

Det ser ut som en marockansk bazaar hemma hos mig nu. Jag tvättade igår, men eftersom någon (läs: den som hade bokat tvättiden) lagt beslag på torkskåp och tumlare fick jag hänga upp alla kläder på tusen kors och tvärsgående linor i min lilla håla. Det kändes som att sova i ett läger i djungeln när jag släckte lampan och ljuset från motorvägen sipprade in genom mina dammiga fönsterrutor.

Sedan sov jag oroligt och drömde intensiva och otäcka drömmar om min familj. Jag hade kallats till en skogsglänta och där var mina systrar och min mamma och de åkte allesammans ner för en slänt i varsin kundvagn. Mamma var den som åkte vildast. Hon tjöt av upphetsning när hon dundrade ner för skogsbacken i sin rangliga kundvagn och flög än hit än dit, och vid ett tillfälle åkte hon över ett gupp som fick henne att flyga upp ur vagnen och landa på magen i en myrstack. Jag skrek av fasa.

- Mamma! Vad i helvete håller du på med?!
- Wohoooo!

Sedan åkte vi allihop omkring på en parkeringsplats inuti varsin sådan där hög vagn i rostfritt stål man använder i restaurangkök för att lasta kantiner. Vi åkte fram och tillbaka, kors och tvärs, ganska lojt. Ibland stannade man och bytte några ord med den som var närmast. Det var roligt. Det var roligare än att se mamma tumla ner för en brant skogsbacke i en kundvagn.

Jag har sådana skuldkänslor när det gäller mamma.