onsdag, november 19
Vad jag känner vore rimligt
är om rastafaris föredrog att cykla på gamla, inkörda, bekväma kärringcyklar. Det kan jag se framför mig. Jag kan förstå det. Vad jag däremot inte kan förstå är att det förhåller sig precis tvärtom. Rastamän vill inte alls cykla på gamla skrotiga damcyklar. Nä, de vill hellre cykla på obekväma och rostiga och trasiga mountainbikes från tidigt nittiotal. Och sitta sådär fult framåtböjda med raka armar. Och en rostig kedja som skrapar otäckt mot insidan av ramen. Det är ett stort missförstånd alltihopa. Vem ska man tala med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Förslagsvis med rastafaris? Igår såg jag en kontaktannons på spraydate där någon skrivit "Om man nu ska tala med bönder på bönders vis" som inledning av sin annons. HAHA! Vet inte vad detta har med rastafaris och deras cyklar att göra egentligen.
Ha ha! Det var nog min syrra. Hon har den bästa Spraydate-sidan, någonsin.
Och du har såklart rätt. Jag borde tala med rastafaris. Ska man gå hem till dem, hur fungerar det? Borde jag överlämna en gåva i samband med mötet? Äter de kött? Äter de plockgodis?
Det låter sevärt, men det kan jag väl bara drömma om att få se antar jag. Det vore dock fabulöst om det verkligen vore hon - förklädd till 30-årig kille som ondgör sig över internetförkortningar nästan hela annonsen igenom. Tagline: I am the resurrection. Jag trodde att det var ett klumpigt val av indiecitat för att sålla agnarna från vetet, min kamrat är övertygad om att han har Jesus-komplex.
De äter säkert en hel del plockgodis, det gör alla som röker hasch. Du kanske kan lämna ett brev i ett påskägg?
Så du vill antyda att bara för att de är negrer så missbrukar de knark? Det hade jag inte väntat mig, Moa. Inte av dig.
Skicka en kommentar