what else

Den gråsprängt svartmuskige mannen från Kobra ringde igår och frågade efter La dolce vita.

- Det är jag det!

sa jag. Sedan kom han förbi och hämtade den. Det bubblade inom mig. Vi pratade och skrattade och vi hade så roligt tillsammans. På fullaste allvar hade vi det. Jag är övertygad om att han också har den stunden i kärt minne, och återkommer till den när allt känns grått och trist. Kanske att jag skrattade lite för högt ett par gånger, och kanske att, eh

I talk a little too much, and I laugh a little too much
And my voice is too loud, when I'm out in a crowd
So that people are apt to stare

And I'm reckless it's true, but what else can you do