Idag tog jag kontakt med universitetet, igen. Det var ett tag sedan sist, men deras känsla av besvikelse och sorg å mina vägnar var fortfarande som att det var igår jag för femtonde gången hoppat av mina studier. Det här är min ångesttagg. Du har din, och ni har er. Det knyter ihop oss kan man kanske säga. Jag pratade med en studievägledare, och när man pratar med en studievägledare har man redan åtskilliga gånger lekt med tanken på att hoppa från broar, förgifta kaffemaskiner etc.
- Får jag tala med en studievägledare, tack. Eller... en präst går lika bra!
Det finns ingenting att tillägga. Allt tar en fruktansvärt lång tid. Men plötsligt är man där man skulle befunnit sig om man fortsatt med det tråkiga, bara att man inte fått det gjort. Men det är livet det med, antar jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du skulle bara veta hur många poäng jag borde ta igen. Skjuter den tanken ifrån mig.
Jag skulle faktiskt vilja veta det, Sanna.
Skicka en kommentar