Carry on

Verkligheten var i själva verket en helt annan. Ambitiösa och ångestfria ungdomar med impulskontroll och pragmatiska åsikter. Själv var jag upplöst och aggressiv, grät flera gånger under natten och hotade flera personer med tillhyggen, bland annat en korkskruv. Men jag hade väldigt roligt. J var den perfekte värden, han laissez-faire-styrde natten mot gränslös anarki och vid ett tillfälle hotande han mig till livet med sina bara händer. Men det enda jag ville med hans spetsklädda särbo var en ingång till Polishögskolan där hon undervisar i konflikthantering och möter blivande poliser som oftare än inte vägrar ta order av kvinnor. Jag och A pratade om Anna O med en blivande allmänläkare och medan jag för mig själv låtsades att vi i själva verket förde ett metasamtal kring något helt annat såg jag att Colin Farrell-lookaliken jag talat med om svensk åttiotalsrock kom in i köket och närmade sig snett bakifrån. I handen höll han en Peter LeMarc-skiva, och hans skjorta var inte knäppt ordentligt.