Men på ett annat, lite mer lättillgängligt sätt. Den hängde i min mammas trappuppgång. Jag har haft den gömd i en låda sedan jag tog den, övertygad om att jag gjort mig skyldig till ett ganska grovt brott. Juni var inte över när jag rev ut den ur kalendern, förstår ni.
Idag hittade jag äntligen det jag letat efter i alla dessa år. En dubbelknäppt kavaj. Jag har under kvällen tvingats kväsa flera impulser att klippa sönder mina gamla jackor och kavajer, för inget devalverar ens gamla plagg så mycket som ett nytt. I affären frågade A mig:
- Jag är liten va? Folk tycker jag är en liten kille?
- Ja, jo, du är ju ingen bjässe precis...
- Men du menar att folk tänker om mig "A, det är den där lilla killen"? Jag vill inte vara den lilla killen!
Sedan spraymålade jag och A en av hans väggar i guld. Det blev extremt snyggt, förmodligen lika snyggt som sovrummet hemma hos, vilka var det nu, D&G? Det är en sådan lyster i guldfärg på sprayburk. Och färgen avger en mängd olika tungmetaller som gör det lite lättare att röra sig ute bland folk. Jag försökte utröna om det var tungmetallerna eller syrebristen som gjorde att jag plötsligt fått så svårt att tänka en tanke till slut, men jag gav upp.
2 kommentarer:
du är så elak baby
jag står över knappar med i:n på
Det är ditt liv, Lotta. All I'm saying.
Skicka en kommentar