Jag har varit så jävla ledsen på sistone. Jag skyller det på Ted Hughes Visit, och att jag såg om Philadelphia. Slutscenen är helt outhärdlig. Den som inte lipar där har helt enkelt inget hjärta. Och det irriterar skiten ur mig att en av de där muntra landsortstandade töntarna på DN:s PåStan-blogg hade mage att jämföra filmen med den halvtrista Milk, och dessutom mena på att Philadelphia inte var trovärdig därför att Tom Hanks och Antonio Banderas knappt rör vid varann, eller yttrar några ömhetsbetygelser. Tycker man att det räcker för trovärdigheten i en kärleksrelation att se två män rulla omkring bland svettiga lakan, så visst. Då gillar man förmodligen också Brokeback mountain, och tråkas ut av antydda känslor och stämningar.
Och varför varför måste alla scener med gatudemonstrationer bli så fula och skolfilmsdåliga? Ett gäng skäggiga män som vevar med armarna. En håller i ett fladdrigt plakat, en annan hytter med näven i luften, en tredje ropar i en megafon. Hur lyckades Kina egentligen få tag i alla tiotusentals statister till OS-invigningen? Mer sånt.
måndag, mars 2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Menar du slutscenen i Philadelphia när man ser Hanks som en liten poje på stranden? Själv är jag en sucker när det kommer till (jag vet lite cheesy) scenen där han pratar om arian.
Mmm, den scenen är lite över toppen, va. Men herregud, det är okej. Själv funderade jag över scenen där Denzel lägger sig i sängen och skedar sin fru. Jag är inte säker, såg man en liten tår i ögonvrån? Och skulle det varit ok? Eller bara töntigt? Jag tänker: Kanske bra. Som en sorts förlösning.
Fin låt av Neil Young där i slutscenen också. Glöm inte den.
Hur skulle jag? Har lyssnat non stop på den sedan i förrgår.
En film som jag aldrig helt kommit över är Late Spring av Ozu.
Lyssnar på låten just precis nu. *gråta*
Late Spring har jag aldrig sett, men ska nu.
Och Sanna, du behöver mer uptempo. Sätt på Walls come tumbling down jag tipsade om.
Bra kombo. Gråt + dans.
Skicka en kommentar