Sweet and Lowden

Jag skulle vilja bilda en Martina Lowden-fanclub. Hon läste texter på Rönnells igår tillsammans med någon färglös människa, och man kan ju inte sluta titta på henne. Hon är verkligen obehaglig, på det bästa sättet. Mamma var med, hon hade kommit tidigt och tagit platser nästan längst fram. Jag blev lite kallsvettig, tänkte att "improvisationen" som utlovades i programmet skulle innefatta att jag drogs upp på scenen för att delta i en ordlös dans kring temat "okroppslighet" eller något annat av motsvarande obehagsgrad. Jag satte mig och råkade samtidigt stöta till en kärring i kort spretfrisyr och höstfärgade kläder:

- Oj, förlåt!
- Jaja.

Mamma hade köpt ett glas rödvin, och sa:

- Nu har jag druckit en halv flaska vin, och jag börjar känna av det!
- Ett halvt glas, mamma.
- Jaja.
- Jag tar glaset nu, mamma.
- Du behöver inte oroa dig för mig, jag ska inte göra mig till åtlöje. Kommer bara somna i något hörn någonstans.