Efter att, mot bättre vetande,

ha sett rysaren Barnhemmet på bio plågas jag dagligen av insomningssvårigheter. Mest på kvällarna ska väl tilläggas. (Sömn på dagen har aldrig utgjort några svårigheter) Om natten ligger jag och resonerar med mig själv:

- Tänk om ett otäckt barn med en smutsig påse över huvet står alldeles vid min säng när jag öppnar ögonen?
- Men det är ju löjligt! Hur skulle ett otäckt barn komma in här?
- Jag kanske glömde låsa dörren!
...
- Nej, den var låst. Sluta nu. Nu slutar vi.
- Men tänk bara, jag skulle ju bli galen av skräck om ett otäckt barn stod vid fotändan av sängen när jag öppnar ögonen!
- Ja, det kan jag ju inte argumentera mot. MEN DET STÅR JU INGET OtÄCKT BARN MED PÅSE ÖVER HUVUDET VID FOTÄNDAN!

En vän har den senaste tiden också haft samma problem. Han har drömt att en gammal kärring dyker upp underifrån hans säng och skriker:

- DET HÄR ÄR MITT HEM!!!

Till saken hör att han fram till nyligen, mot sin vilja, haft en kvinna inneboende i sin lägenhet under ett års tid. Nu ska han hur som helst flytta (eftersom han anser att huset är hemsökt av osaliga andar) till ett hus i Gamla Stan som jag informerat honom om var skådeplatsen för ett ruggigt mass-självmord med trettionio skolbarn för hundra år sedan.

- De såg något fasansfullt i just din lägenhet, sen gick de och dränkte sig i brunnen!
- Men det finns ju ingen brunn där...