Bruno K, minns jag en aggressiv man vid bardisken på Östgötakällaren som tilltalade mig:
- Skaru ha stryk!
- ...
- Skaru ha CHAMPAGNE!
- ...
- Nu får du känna på kniven!
Sedan sa han att jag påminde honom om Bruno med mina utväxta och mentalsjukdomsimplicerande gitarrnaglar. Och han skröt om att han hängt med honom under hans turnéer på åttiotalet. Kontrabasisten hade varit naken bakom basen och trummisen hade kräkts i Brunos hatt. Men det mest motbjudande var ändå att Bruno själv haft på sig en bebisblå cardigan när de uppträdde. Fast det var ju bara helt befängt.
söndag, september 21
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag minns faktiskt de där naglarna.
Tack Gud att de är borta. Värsta jag vet. Värsta.
(Sort of, anyway.)
Ja, det där med koftan måste han ha hittat på.
s: Jag minns alla mina naglar och hur jag brukade ta på folk med dem.
salvada: Men är de borta för gott?
moa: Ja, det vore nog inte det första den mannen ljugit om kan jag säga.
Skicka en kommentar