utanför mitt kontorsfönster satt det ett gäng spinkiga ungdomar och tjuvrökte. De lyssnade på Tokio Hotel på sina mobiltelefoner och en av dem stoppade ner Menthos i en colaflaska som han sedan försökte krossa mot asfalten. Han var gänglig som Bambi och obetydligt bredare än själva flaskan. Det var omöjligt att inte känna ömhet, för han var så plågsamt självmedveten, och samtidigt helt oförmögen att dämpa sin entusiasm över att få slänga omkring en pet-flaska. Genansen hos tjejerna som tittade på.
Inne på lagret skulle jag förevisa den unge praktikanten min tolkning av Mikael Persbrandt i Gangster (eller vilken film som helst egentligen). Jag höll brevkniven mot hans hals och väste:
- Du sätter inte din fot i Partille igen hör du det!
För formens skull gjorde jag även en finlandssvensk Persbrandt, till praktikantens ohöljda förtjusning.
Sedan stod jag ensam kvar i förrådet en lång stund och förlorade mig i funderingar över vad jag egentligen förväntas göra här på kontoret, utom att emellanåt göra aggressiva utfall med linjalen mot kolleger och improvisera på temat "kränkt finne med kniv". Just grejen med en rock-opera i tre akter känns inte särskilt fräsch. Jag vet verkligen inte längre.
tisdag, september 23
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kom igen nu för fan! Rock-opera i tre akter! Ge inte upp nu när du är så nära drömmen.
Måste ha XP. Kan inte göra rock-opera med Linux.
Men darling, imorgon ska vi leka med hemsidan.
XP? Hör du inte hur du låter? Jeff Buckley klarade sig minsann utan XP! Han hade varit tacksam för lite Linux!
Jag är så besviken.
Jeff Buckley skrev mig veterligen ingen rock-opera i tre akter.
Skicka en kommentar