a big hunk of irrevocable nothing

I ett anfall av självhat och tappad känsel i sittmuskulaturen gick jag ner till min mögliga obrukbara 60-talstvättstuga och tvättade sängkläder. Tänkte: Jag tvättar kuddarna också! Dem har jag ju aldrig tvättat egentligen. Och vad är det för vits med rena örngott om själva kuddarna luktar exrementer? Sagt och gjort. Men sedan när jag skulle plocka ut dem ur grovtvättmaskinen såg det ut som att någon sytt in en fet och olycklig höna i en smutsig kudde och kört den i en grovtvättmaskin. Det såg helt enkelt förskräckligt illa ut. Dunet som en gång varit så mjukt och skönt och framförallt färglöst eller på sin höjd vitt, låg nu klistrat mot insidan av kuddtyget, svart som svarta löv mot ett sprucket fönster en kulen och stormig natt i en kalkstensstuga vid Ölands norra udde i november. Jag är inte helt säker på att jag gjorde allting rätt. Det luktade konstigt om kuddarna också.