De djupa suckarnas dystra dalEller: Kvartalsmötet

Jag bävade inför kvartalsmötet på jobbet. Det skulle avhandlas en mängd för mig ovidkommande ämnen, som till exempel hur vi ska ta över Örnsköldsvik från vår huvudkonkurrent. De här ambitionerna har jag motsatt mig från första stund, eftersom jag anser och alltid har ansett att varje aggression norr om Sundsvall bara är slöseri med tid och kraft. De kapitalstarka kundobjekten finns längre söderut, skrek jag gång på gång.

Jag talade med chefen om att kanske gå upp i arbetstid, till fyra (4!) dagar i veckan. Jag fick kämpa för att hantera en plötslig attack av illamående när jag la fram idén. Jag har inte råd att jobba så här lite, för en usel lön (fast lunchen är gratis, i den mån en lunch någonsin är gratis). Men bilden av hur jag halkar fram i snömodd i ett vintermörkt Spånga fyra morgnar i veckan gör det plötsligt väldigt lockande att åka till Israel igen och plocka apelsiner. Eller varför inte köpa ett par mintgröna Asics och springa på tid genom arabiska byar i en t-shirt med texten "I hate arabs" på bröstet.