Drömmen om ett skämt!

Jag såg Tropic Thunder i helgen. Och jag måste vara ärlig nu: Jag fattade ingenting. Det var för mig helt obegripligt vem som var vem, var de var någonstans, vad de gjorde eller vad filmen hade för övergripande budskap. Nu laddade jag ju ner filmen illegalt, och min förklaring till varför allt var så obegripligt är att jag måste fått tag på en av filmbolaget manipulerad dvd-kopia. En de spritt för att avskräcka illegal nedladdning. Antingen det eller också var jag nivåsänkt av beta-blockeraren jag hade tagit samma morgon.

Eftersom jag får adrenalinpåslaget från helvetet varje gång jag sitter i samma bil som en uppkörningsexaminator måste jag hitta nya, radikala sätt att klara den här jävla uppkörningen. Varje uppkörning har dessutom haft preludium av plötslig fulgråt och vredesutbrott mot inanimata objekt (ingen nämnd ingen glömd) pga att livs- och relationskriser lägligt blossat upp samma förmiddag. Vred, matt och illamående av nervositet har jag suttit bakom ratten på en extremt ryckig Saab 9-5 (som till skillnad från mammas bil faktiskt reagerar när man trycker på gaspedalen = mkt obehagligt) och lyssnat på tystnaden från en missnöjd examinator som förundrat ställt sig frågan: "Varför kör han på fel sida av gatan?".

- Varför kör du på fel sida av gatan?
- Jag ska ju svänga här för i helvetet!
- Du kan köra tillbaka nu.
- Jag ska svänga här!

Beta-blockeraren hjälpte inte mot nervositet och obehagskänslor när jag körde med mamma. Vi körde förbi en polisbil vid ett tillfälle och vi båda stelnade av skräck. Mamma har som vana att alltid köra in till sidan och stanna när hon ser en polisbil under utryckning i backspegeln. Beredd att erkänna allt.

Fast en enda gång kände jag av beta-blockerarens effekt. När mamma berättade att hon blivit uppringd av någon från Comhem och gått med på att byta sitt bredbandsabonnemang mot ett mobilt dito (för en miljard mer i månaden) blev jag blind av raseri bara en kort stund, sen vart jag bara trött.