Dessutom!

Jag skäms lite, jag borde skämmas mer. Jag kastade en fuktig tennisboll i huvudet på ett barn idag. Barnet hade hjälm på sig och såg alert ut. Men det var han alltså inte. Han förklarade dessutom lite senare, vid ett samtal över en cykelram, att han avskydde alla sorters bollsporter och alltid gjort så. Tennis, fotboll, bandy, till och med bordtennis - allt ansåg han vara ett primitivt uttryck för våldsdyrkan och gruppmentalitet. Detta kunde jag relatera till, trots att jag själv älskar både fotboll och pingis. Men min människokärlek är ändå större. Jag kunde se att min fuktiga tennisboll i hans hjälmbeklädda huvud haft en helt annan reference i hans semantiska triangel än vad den hade för mig i ögonblicket då bollen släppte från min ivriga hand. Men så är det ju, i livet: Människor mötas. Synergier uppstår. Bra va?