Mitt tålamod är slut nu, så är det faktisktktktkt

Jag slog just sönder min rislampa. Jag slog sönder risbollen med den långa pinne jag tidigare använt som rollerförlängare när jag målat min systers lägenhet. Det var ingen impulshandling, utan jag gick ganska lugnt och metodiskt tillväga. Vandaliseringen bottnade i det raseri som ackumulerats under dagen efter timmar i telefonköer och meningslösa och deprimerande samtal med Spray webbhotells supportavdelning, av vilka samtliga anställda bevisligen rekryterats direkt från Samhall.

Saken gäller i korthet att man stulit av mig, som vanligt. Och som vanligt krävs det några dagars heltidsarbete av mig för att få tillbaka pengarna. Men den här gången kommer jag inte nöja mig förrän alla Sprays anställda tvångsförflyttas och tvingas bo resten av sina liv på en leråker någonstans utanför Skövde, och de och alla deras barn och barnbarn sexton generationer framåt måste tillbringa sina dagar med att skyffla lera och med sina bara händer gräva efter tunga och smutsiga stenar som de sedan måste misshandla varandra med, varje jävla dag.