-

Jag läste just ut A heartbreaking work of staggering genius, och den var väl bra. Det kändes lite som att bli uppraggad av någon som läst min dagbok och pratat med alla mina vänner och familj och liksom fuskat sig till kännedom om vad som trycker på mina knappar. Det betyder inte att boken tryckte på mina knappar. En till liknelse:

Som en tjej som säger: "Han är så snäll och fin och snygg och rolig, och jag veeet att jag borde bli kär i honom."

Överhuvudtaget fegheten, gömma sig sådär bakom postironi. Det känns trött och fegt. Det är allt vad den här bloggen handlar om, men det är skillnad på en blogg och en 350 sidors roman. Newsflash. Men inledningen var väldigt rolig.