Bu

En sak jag inte kan komma runt:

Hur obehagligt är det inte med människor som smyger upp alldeles bakom en när man står på tunnelbaneperrongen och muttrar för sig själv?


Jag skrev en insändare till Kamratposten en gång. Oviktigt exakt när och hur gammal jag var, men jag skickade in mitt brev till en rubrik som hette något i stil med "Bä och bu". Jag skrev: "Bu för att komma hem till ett alldeles mörkt hus", efter att ha gjort just det. Ingen var hemma och jag vågade inte gå in. Så jag stod utanför och väntade tills någon skulle komma hem, och hoppades att det inte skulle vara pappa för han skulle säkerligen håna mig. Det var pappa som kom hem först, och mycket riktigt hånade han mig. Så jag vände mig till Kamratposten för tröst.

Nu tänker jag: "Bu för folk som smyger upp bakom en när man står på en perrong och muttrar för sig själv!".