Hakberget, this is not what I'd call loving

Idag har jag bara suttit inne och sett livet passera genom smutsigt fönsterglas. Människor har kommit och gått. Få har varit särskilt vänliga mot mig. En man kom in strax efter tre i eftermiddags. Han var upprörd och höll i en bunt gamla tidningar, lösa blad och trasiga kuvert.

- Vi måste släcka halva stan!

Han ropade detta om och om igen, utan att egentligen rikta sig till någon särskild. Jag tror inte att han såg oss. Jag tror inte att han såg att jag hade för korta byxor på mig.