En gubbe stod här och pratade om Humphrey Bogart i nästan en timme. Inget i mitt beteende tydde på att jag ville att han skulle göra det. Men det bekom honom inte det allra minsta. Jag gjorde en sport av att respondera som i en loop:
- [Meningslöst och irriterande babbel]
- Jahaa... (Med stigande tonfall på sista stavelsen)
- [Tomt svammel, tappade trådar]
- Nä, nä... (Fallande ton, sedan:) Mmmm... (Stigande igen)
- [Framstammade plattityder, mest anakoluter]
- Jojo! (Hurtigt)
Om och om igen repeterade jag detta. Till slut hörde jag inte ett ord av vad mannen sa, så mycket koncentrerade jag mig på att inte göra fel. Det var inte roligt. Jag kände mig så fruktansvärt tom och det var plötsligt som att allt det som binder oss människor samman hade blivit till aska. Och jag satt där och hörde gubbens malande och såg den lätta, snabbtflyende askan virvla bort, genom foajén, ut genom Filmhusets huvudingång, ut på parkeringsplatsen, ner i en container vid lastkajen.
torsdag, december 4
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
anakolut! lite som anka på lut...
jag hade anka på lut på lut hade jag en anka!
(Tillämpar NE:s förklaring på "anakolout")
Som vanligt med dig: Makes no sense. No sense alls.
Förlåt! Men nu skall jag uttrycka mig lite klarare. Den där konversationen alltså! Känner igen!
Jag blir provocerad av människor som *[tomt svammel, tappade trådar]*:ar sig hela tiden.
men det värsta är ju... det saknas nervrositet från deras sida! det saknas självkritik! de saknas tanke-utflykter i stil med "Vänta, kanske det jag pratar om inte är så jävla intressant?".
de tar för givet att man är INTRESSERAD av [Framstammade plattityder, mest anakoluter]. Det tycker jag är aningen självgott.
nu pratar jag inte om klassiskt kallprat, det är okej, men just det här helt tanklösa "OJ ETT ÖRA NU SKALL JAG PRATA IN I DET!"
är det inte lite... djuriskt?
(Förlåt, jag varpå ett jobb innan i mitt liv där jag hade en mun mot mitt öra hela tiden. Jag är skadad.)
Jag säger som han som följde Tom Puss-följetången i DN en hel sommar, och sedan missade en (1) dag:
- Nu fattar jag INGENTING.
Skicka en kommentar