mest irriterande: Studenter på Nobelfesten. Den trista präktigheten, den slappa rojalismen och den förlamande bristen på fantasi i klädval och överhuvudtaget uppsyn. Det är något med studenter som tråkar ut mig något alldeles extra. Jag tror faktiskt inte att det finns något tråkigare.
Jag lagade middag åt mamma igår, hemma hos henne. Hon hade skaffat (hittat i grovsoprummet) ytterligare fler prydnadsföremål, så just nu finns det inte en enda liten yta på matbord och fönsterkarmar, kistor och skåp som inte är helt och hållet täckt av små träkatter och gummiankor och gubbar med lustiga hattar och stearinljus formade som ledsna påskharar. Man går in i hennes vardagsrum och känner sig märkligt iakttagen. Hon hämtar upp precis allting ur grovsoprummet som har två ögon och ett ömkansvärt ansikte, och placerar det i kökssoffan eller på matbordet. Det första man ser när man går in genom dörren till lägenheten är en gigantisk nalle gjord av halm. Den ser verkligen helt avskyvärd ut. Helt motbjudande, med små kolsvarta russinögon.
- Visst är den väl söt?
- Jättesöt, mamma. Verkligen, och inte ett dugg obehaglig. Det är det jag uppskattar med nallen, att den inte ger mig kalla kårar längs ryggraden.
torsdag, december 11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
hahaha, min mamma länsade också soprummet frekvent en gång i tiden
du får vara glad sålänge hn inte hittar med 2 ögon och ett ömkansvärt ansikte som lever
Jag hoppades hela tiden att den rödkindade killen med teknologtofsen som intervjuades i duggregnet utanför skulle råka komma lite för nära ett ljus, eller i varje fall en såssnipa. Det hade varit roligt.
Studenter på Nobelfesten är verkligen det mest irriterande som finns. Minst lyckade blocket-annons jag sett var också en som lockade med "passar till Nobelfesten" om en trist balklänning hon sålde. Ja, för målgruppen är ju så stor? 60 tjejer eller?
Duktig av en tolvåring att laga middag till mamma, för övrigt.
Ha ha! Lotta, det där var det roligaste! Fyfan.
hillevi: Eller en snödriva.
moa: Jag går från klarhet till klarhet.
Jag har en kompis till din pepparkornsögda psycho-nalle! En grågrön tygdocka med turkosa ögon och cerise mun i form av ett hjärta. Och, nu kommer det de verkligen skulle kunna bonda över, halmaktigt glest hår. De hade kunnat knyta halmens band under misteln eller något.
Skicka en kommentar