Allt jag vill ha är något annat

I min nya personliga kampanj för att inte lämna något halvfärdigt försöker jag tvinga mig igenom en bok om en man som blir av med jobbet som supporttelefonist på Pfizer och kastas ut i en hopplös tillvaro utan framtidsutsikter. Boken är skriven i samma stil som låt säga allt som skrivits av 25-35-åriga män från nordamerika och Norge samt vissa delar av Stockholms innerstad de senaste femton åren: En halvung man utan vare sig livsambitioner eller avslutad utbildning, oförmögen att ta ansvar ens för sig själv eller sin döende Ikea-planta, men med en avväpnande charm och en maruijana-dimmig ironi. Mannen misslyckas aldrig med något eftersom han aldrig försöker, och varje idé om ambitioner åt det ena eller andra hållet punkteras av rädslan att fastna i något som kanske kommer bli tråkigt.

Den här boken är tråkig. Den handlar alldeles för mycket om mig. Jag önskar mig: En icke-biografisk, larger than life, bok om en människa med motiv, som försöker, och kanske misslyckas, och viktigast av allt - inte är besatt av sina föräldrar och sin barndom. De här böckerna finns, men de brukar inte ha så snygga omslag. Dessutom skildrar de ofta ett "myllrande stadsliv" och är ofta en rik och episk släktkrönika osv.