- Jag har en diagnos

sa jag till Pia. Hon tittade oförstående. Jag sa det igen. Hennes tunna hemmanent riste lite medan hon försökte processa mitt mimande på andra sidan glasrutan. Den är mycket ljudisolerande, man hör ingenting genom den. Allt blir otäckt och obegripligt. Pia såg mer och mer ut som Laura Dern. Jag sa min replik som Stina Ekblad. Jag sa:

- Alla går omkring här som statister. Vad är syftet med allting egentligen, Pia?

Den här gången som den tyskbrytande meteorologen på P1. Men ingenting fungerade, inget nådde fram.