Brev hem

Kaffet jag dricker just nu smakar tändsticka.

En man står framför mig, han pratar med mig.

En kvinna tittar på mig genom en glasruta.

Jag vill att ni tänker er dessa tre rader som anvisningar till första akten i en sparsmakat scenograferad pjäs om att vara instängd i en betongbyggnad. Man ska höra surret av fläktar. Man ska höra surret av halogenlampor som läcker el.

Mannen är tapper, han ger inte upp. Jag vänder mig om på min snurr-stol och sitter med ryggen åt honom. Kvinnan knackar på glasrutan. Mannen vänder sig och och tittar på henne. Kvinnan tittar på mig. Jag lutar mig fram, begraver ansiktet i händerna.

Ridå.