Idag får jag nästan saker gjorda. Jag arbetar med en frenesi som bara avbryts, eller hackas upp snarare, av mina tvångsmässiga och numera nästan omedvetna caps-lock-tryckningar. Det är sjukligt och obehagligt, men det är ett beroende jag kan hantera. Värre är det med
andra saker.
Ja, just det. Just du.
Fast nu gick tangentbordet sönder. Varför blir det såhär? Men jag får inte hänga upp mig på världsliga ting. Vi förlorade ännu en match i tisdags. Jag räddade nästan en straff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar