Rimi

Jag lyssnar på P1, om snatteri. Minns en period i högstadiet när jag dagligen gick förbi min lokala Rimi-butik och stoppade fickorna fulla med lösgodis på min storrutiga grågröna yllejacka. Det fanns inget grupptryck, jag snattade ensam och berättade aldrig för någon. Jag kände mig väldigt skicklig och tänkte alltid på att stanna en stund vid kassan och bläddra lite i en Aftonbladet för att visa att jag inte hade bråttom därifrån. Men en dag när jag stod och bläddrade kom det fram en butikskontrollant och frågade:

- Vad fan tror du att du håller på med?

Jag svarade inte, gick bara med sänkt huvud när han ledde mig in i personalrummet.

- En jävligt dålig start på livet, grabben.

Redan då, redan där, fylld av skam och självförebråelser, kände jag att han tog i lite för mycket. Jag hade ju bara snattat lite lösgodis. Och dessutom hade ju mitt liv inte börjat än. Eller så hade det hållit på ett tag, jag minns inte hur jag resonerade.