Porque e proibido pisar na grama?

Idag cyklade jag omkring i en Harmony Korine-film. Vindstilla, lite orange filter, en illgrön fotbollsplan, en vattensprinkler. Unga människor. Alla unga människor är vackra numera, har ni märkt det? För min del handlar det nog om att det var typ femton år sedan jag var i deras ålder. Ni vet, cyklerna. Folk gick två och två, tre och tre, långsamt. Ingen på väg någonstans. Dagen var som just efter en utandning, man tittade länge varje gång någon cyklade förbi och allas ansikten var liksom öppnade. Jag blir så blödig när det är så här.

Igår natt såg vi No retreat, no surrender, och A berättade att den filmen nästan mer än något annat format honom till den han är idag. Mot bakgrund av att han tidigare under kvällen berättat om hur han en gång öppnade ett Facebook-konto i en gammal högstadielärares namn, och genom kontot kommunicerat med hennes bror, kom detta att betyda mer än det antagligen var tänkt. Något han missat de ca tjugo gånger han sett filmen, men som var ganska uppenbart nu, var hur extremt homosexuell den är. Bortsett från att producenterna verkligen måste letat upp norra Amerikas allra sämsta skådespelare och gett dem den styltigaste dialogen gay-porn style, hade huvudpersonen - en hunsad tönt i begrepp att hämnas elaka jocks och vinna tjejen osv - en liten tanig "vän" som han vid ett tillfälle använde som vikt i en övning där han låg ner och flexade skrevet i höjdled medan "vännen" satt ovanpå skrevet och åt chokladglass. Vidare skulle en grundligare tolkning av filmen ge vid handen hur huvudpersonens garage, som han använde som träningslokal, tjänstgör som metafor för hans dolda drifter - som sedan fick komma till ytan efter nattliga möten med en äldre man / framhallucinerad läromästare.

Sedan tog vi en taxi till Stadshagen och en pytteliten lägenhet målad i ockrafärger. Genom industriområdet förde taxichauffören kvällens tema trogen ett resonemang om att någon Måns Zelmerlöw-låt egentligen handlade om homosex. När vi kom upp med hissen möttes vi av en naken svart man i korridoren. Ingen av oss blev egentligen särskilt förvånade. Han hörde till den vid det här laget ganka avslagna festen, som till lite för stor del kom att handla om vem som luktade svett. Höjdpunkten kom när K klädde på sig igen (och började med tröjan), och jag fick ropa på R och informera honom att någon var stjärtnaken.

K och hans beau tog en taxi därifrån och chauffören (samma som kört oss dit) gav oss en sviken blick genom vindrutan när K skrek till mig från passagerarsätet: "I love you baby! See you tomorrow".