Hell is not anywhere,
Hell is hard to bear.
sa jag. Sedan sa jag det igen.
Vaktmästaren som brukar låna min stege är en så jävla otrevlig människa. Nästan lika otrevlig som jag, men utan det patos som gör min dåliga attityd begriplig och nästan lite gullig ibland. Jag tog en cykeltur för att så att säga komma bort en stund, och när jag kom tillbaka stod han vid cykelstället. Jag sa hej, han svarade inte. Jag sa hej igen, och han svarade inte. Han bara blängde på mig på samma sätt som han alltid gör, som man blänger på någon man just sett smälla till ett barn över ansiktet. Så jag frågade honom:
- Är det här din cykel?
- Ja, det är det.
och så körde jag in i den så att den välte. Det var det mest logiska jag gjort hittills vecka 23.
Och då är det bara vecka 21 idag.
2 kommentarer:
Som brukar låna din stege? Det lät inte speciellt trovärdigt. Men resten gillar jag.
Jag blir glad.
Skicka en kommentar